Marknad eller politik – kanske svaret är både ock?

Under senare år har olika marknadslösningar etablerats inom tidigare offentligt drivna verksamheter. Finansierade via skattebetalarna och med ett bibehållet offentligt/politiskt ansvar. Såväl inom statliga verksamheter (t.ex. tågtrafiken) som inom landsting och primärkommunala verksamheter. Har detta varit till gagn för vårt land?

Allt för verksamheter blir föremål för olika former av marknadslösningar. Och fler ser dagens ljus: Ett kanske hårresande förslag, utifrån mina centerpartiska grundvärderingar, är att byggherrarna ska handla upp arkeologerna!

På DN Debatt skriver idag Jesper Meijling och Sverker Sörlin, en intressant artikel kring det snabbt växande antalet marknadslösningar av tidigare offentligt drivna verksamheter. Artikeln är skriven som en uppmaning främst till (S) och dess nya ledning. Men även riktad till de värderingsbaserade partierna inom Alliansen, exempelvis Centerpartiet.

Nog vore det bra om skygglapparna drogs undan. Och ett sakligt och hederligt samtal föras kring för de frågeställningar som artikeln väcker. Eller inte pekar på: t.ex. den effektivisering som skett av de kvarvarande motsvarande offentligt drivna verksamheterna. Och att skattebetalarna fått ”mer för pengarna”. Eller har de inte fått det? Också det en viktig fråga att fördjupa samtalet kring.

Tänk om det kunde bli ett fruktbärande offentligt samtal med många deltagare och inte en partipolitisk/blockpolitisk debatt. Kanske dock för mycket att önska sig? Jag vet inte om det är möjligt, men det är nödvändigt!

Andra bloggare som skriver om socialdemokraterna; Politometern,

För övrigt kan jag konstatera att (S)-kvinnorna låtit publicera en kravlista inför valet av den nya (S)-ledning som ska träda till om en vecka. Kanske naturliga krav för kvinnoförbundet men för partiet? Undrar hur Juholt och Jämtin svarar.