Fusket hos (M) - förtroenden som riskerar raseras

I några rikstidningar har du och jag kunnat läsa om "valfusket" i (M) i Stockholmsområdet. Kandidater sägs ha värvat nya medlemmar och betalt deras medlemsavgifter och istället fått de nya medlemmarnas röster i interna provval.

Om nu detta också visar vara sig sant, så kan det få mycket allvarliga konsekvenser för alla medborgare som fått eller söker väljarnas stöd i de kommande valen. Ja för hela partiväsendet. Och det system med begränsat personval som dagens svenska valsystem ger möjligheter till. Detta är också temat för Göran Eriksson´s kolumn i dagens Svd.

Ledaren i Dagens Nyheter tar i detta sammanhang också upp nomineringskommitténs viktiga roll: "Provvalet är rådgivande. I slutändan är det nomineringskommitten som bestämmer." ( här är det nog fel; det är nomineringsmötet som bestämmer!) Och nog tycker säkert du som jag, en kommitté måste självfallet också pröva rimligheten i olika kandidaters lämplighet för en viss placering.

En kommitté har också stort ansvar för att reflektera kring provvalsresultaten. Och att göra en samlad bedömning av hur en valsedel kan utformas för att ge partiet största möjliga genomslag hos väljarna. Om så inte vore fallet, kan du och jag fundera över varför en särskild kommitté ska finnas att förbereda nomineringsmötet.

Rödgröna röran - idétorka på hemmaplan

Samla Arbetsförmedlingens, Försäkringskassans och delar av kommunernas insatser för sjuka och arbetslösa i en och samma organisation på kommunnivå! Det har de rödgröna företrädarna utropat i en stor debattartikel i SvD. Samma dörr in, men olika dörrar ut?

Artikeln handlar inte om detta. Bara "En dörr in". Ett gemensam väntrum hjälper inga sjuka eller arbetslösa. Det är ju istället systemen som måste samordnas och bli verktyg för den sjuke att bli frisk. För den arbetslöse att få ett arbete. Och det kräver att rigida statliga regler öppnas upp för att finna lösningar som passar den enskilde. Och som gäller utifrån de lokala förutsättningar, tex. närings- och arbetsmarknadsstruktur, dvs där samarbete kan ske och lokala anpassningar göras. Därom inget i artikeln.

Jag hoppas istället att regeringen gör det som redan skett i Norge. Och som SKL, kommunernas branschorgan i Sverige, föreslagit: Samordna regelverk mm så att individuella och lokala lösningar blir möjliga. För sjuka och arbetslösa, dvs både en dörr in, och en dörr ut.

Mera pengar till skolan - fel väg?

Ropen skalla - mera pengar till skolor alla! Lärarfacken synes vara eniga om detta. Mera pengar löser skolans problem med att så många elever lämnar skolan utan fullständiga betyg. Utan behörighet att gå vidare direkt till gymnasiet. Men stämmer detta?

Idag presenterar ekonomerna Stefan Fölster, Anders Morin och Monica Renstig i Brännpunkt, Svd, en granskning de gjort om skolors ekonomi och lärartäthet. Den visar att varken resurser eller lärartäthet är viktigt för hur eleverna presterar i skolan. Istället är mängden tid som lärarna tillbringar med eleverna direkt avgörande för att målen nås.

Erfarenheterna från Haninges arbete med kunskapsfokus visar att deras granskning har täckning. Robert Noord, tidigare ordförande (s) i kommunens barn- och utbildningsnämnd beskriver denna process i Haninge på sin blogg idag. Och Martina Mossberg, bloggar i samma fråga på kommunledningens egen blogg.

Nu väntar jag med spänning på hur bl.a. lärarfacken ska klara ut dessa, ur deras synpunkter, smått (?) besvärliga fakta och erfarenheter.

Ledarskap krävs i klimatfrågan

"Förorenarna måste stå för notan" är rubriken på dagens Brännpunkts-artikel, Svenska Dagbladet. Undertecknare är alla tre välkända europapolitiskt aktiva s-kvinnor; Margot Wallström, avgående EU-kommissionär, Mary Robinson, fd Irländsk president och Gro Harlem Brundtland, fd norsk statsminister.

De tre tillsammans är initiativtagare/ordföranden för Road to Copenhagen, ett internationellt samarbetsprojekt mellan Club of Madrid (bestående av före detta statsministrar och presidenter), parlamentarikernätverket GLOBE och företagsnätverket Respect Table.

Deras budskap är klart: Köpenhamnsmötet (dvs den internationella klimatkonferensen senare i höst), måste mynna ut i ett avtal där industriländerna förbinder sig vid omfattande utsläppsminskningar samt finansering av utvecklingsländernas klimatanpassning. Social rättvisa och jämställdhet måste prägla ett kommande avtal. Välformulerad och tänkvärd artikel! Och en direkt uppmaning till EU´s toppmöte kring energi-och miljöfrågorna som inleds idag i Åre.

Förnybart.nu är ett svenskt inititiativ. Initiativtagare till detta svenska nätverk är Lars-Göran Petterson, förbundsordförande Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Svante Axelsson, generalsekreterare Naturskyddsföreningen och Anders Wijkman, vice ordförande i Tällberg Foundation.

I några debattartiklar under sommaren, bl.a. DN 16 juni och Svd den 15 juli, har de förtjänstfullt redovisat behovet av svenskt ledarskap i allmänhet och som ordförandeland i EU, i synnerhet. De har bl.a visat på behovet av ett kraftfullt svenskt effektiviseringsprogramn för lokaler och bostäder, delvis riktat mot de s.k miljonprogramområdena (Brandbergen och Jordbro i Haninge, för att nämna två lokala exempel). Förnybart.nu visar också i sin rapport att den svenska regeringens mål bara är hälften så ambitiöst som EU:s. EU:s mål får också kraftfull kritik av företrädare för Europeiska miljöbyrån, tex på DN Debatt idag.

En sådan låg ambitionsnivå kan naturligtvis ställa till ordentliga politiska problem om Sverige som ordförandeland i EU har lägre ambitionsnivå en hela unionen samlat sig kring. Trovärdigheten blir ju tyvärr inte hög om inte ambitionerna justeras, uppåt!

Nu gäller det för alla goda krafter att delta i opinionsbildningen för skarpare svensk inhemsk politik. Du kan göra som jag, underteckna uppropet som Förnybart.nu publicerat.

Avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer - rätt tänkt

I Sverige finns inte avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer. Men frågan har utretts många gånger och nu finns ett färskt förslag från utredaren Hases Per Sjöblom, Gåvoincitamentsutredningen.

PJ Anders Linder kommenterar i dagens Svenska Dagbladet utredarens förslag. Och i mångt och mycket instämmer jag.

Det finns starka skäl som talar för att också vi i Sverige inför någon form av avdragsrätt för gåva till ideella organisationer. Men det behövs en rejäl bearbetning av Sjöblom´s förslag. Ändåmålet får inte bara bli forskning och välgörenhet. Varför inte till idrott, kultur och annan samhällsnyttig ideell verksamhet?

Skattereduktionsnivån, Sjöblom föreslår 26,3% av gåvors värde upp till knappt 27 000 kronor, behöver också justeras. Uppåt!

Allt detta hoppas jag en bra remissomgång "rättar till". Och att regeringen också lägger ett skarpt förslag under hösten. Det finns många som väntar. Och längtar!