Utveckla avdraget för hushållsnära tjänster

Så länge avdraget för hushållsnära tjänster funnits, har det varit omdebatterat.

Häromdagen presenterades en rapport från ALMEGA som visade de positiva effekterna för jobb och ekonomi som avdraget haft. Om rapporten och resultaten bloggade jag häromdagen på bloggen för kommunledningen i Haninge.

På Brännpunkt, SvD, idag, publicerar Mikael Damberg, s-ledare i Stockholms län, tillsammans med SKTF-ordföranden Eva Nodmark, en artikel om hushållsnära tjänster. De förespråkar fortsatt subventionerna av hushållsnära tjänster men på ett nytt sätt jämfört med dagens system. "Utgångspunkten är att se behoven hos den grupp som har verkligt stora svårigheter att få livspusslet att gå ihop, nämligen barnfamiljerna och inte minst ensamstående med barn där tidspressen är extra hård. ....... En högre subvention av hushållsnära tjänster till just barnfamiljerna".

S-ledaren i Haninge, Robert Noord, skriver i sin blogg att "ingen tvekan om att avdraget fyller en viktig funktion för inte minst stressade barnfamiljer". Samtidigt för också han fram kritik om avdragets bristande fördelningspolitiska profil.

Det intressanta är att nu ska avdraget utvecklas, inte avvecklas. Och visst ska hushållsnära tjänster utvecklas. Här har duktiga entreprenörer att viktigt arbetsfält. Centerledaren Maud Olofsson, skrev för en tid sedan att datorsupport i hemmen också bör bli en tjänst som man har rätt att få göra avdrag för. Bra förslag, också för barnfamiljerna.

Mera pengar till skolan - fel väg?

Ropen skalla - mera pengar till skolor alla! Lärarfacken synes vara eniga om detta. Mera pengar löser skolans problem med att så många elever lämnar skolan utan fullständiga betyg. Utan behörighet att gå vidare direkt till gymnasiet. Men stämmer detta?

Idag presenterar ekonomerna Stefan Fölster, Anders Morin och Monica Renstig i Brännpunkt, Svd, en granskning de gjort om skolors ekonomi och lärartäthet. Den visar att varken resurser eller lärartäthet är viktigt för hur eleverna presterar i skolan. Istället är mängden tid som lärarna tillbringar med eleverna direkt avgörande för att målen nås.

Erfarenheterna från Haninges arbete med kunskapsfokus visar att deras granskning har täckning. Robert Noord, tidigare ordförande (s) i kommunens barn- och utbildningsnämnd beskriver denna process i Haninge på sin blogg idag. Och Martina Mossberg, bloggar i samma fråga på kommunledningens egen blogg.

Nu väntar jag med spänning på hur bl.a. lärarfacken ska klara ut dessa, ur deras synpunkter, smått (?) besvärliga fakta och erfarenheter.

Låt barnen leka, på allvar!

På Brännpunkt, i dagens Svenska Dagbladet, skriver barnläkaren Carl Lindgren: Skogen har för många barn reducerats till en ren kuliss. Platserna för lek är istället tillrättalagda och inhägnade. Men den sinnesstimulering som naturen erbjuder är av särskild vikt för den växande hjärnan och kan sannolikt bidra till att lindra ADHD-symptom.


Så sant, så sant. För landets alla kommuner borde det vara en ledstjärna. Kommunerna har ju planmonopol. Det monopolet kan mycket väl nyttjas till att slå vakt om, ja kanske utveckla, de ytor för barnens lek som inte är "tillrättalagda". I allra flesta fall planeras det för barnen utifrån vuxnas uppfattning om vad barn uppskattar, behöver osv. Inte alls säkert att det är barnens uppfattning. Men det kan vara ett försök av oss vuxna att ha barnperspektivet i planeringsfrågorna. Barnens uppfattningar respektive barnperspektivet är ju olika sätt att hantera frågor.


Carl Lindgren avslutar sin artikel med: Vi måste också våga ge avkall på vårt kontrollbehov och skaka av oss vår, av mediedramaturgerna omhuldade, oro och låta barnen slippa att stå i ständig kontakt med , oss. Något för oss alla, oavsett om vi är föräldrar, grannar, förtroendevalda eller t.ex. planerare att ta till oss. Vi har ju alla förbättringsmöjligheter, eller hur?


För oss i Haninge kommuns ledning är det tex. viktigt att uppmärksamma och hantera barnens lekplatser, naturliga inte minst (!), i vårt arbete med planeringen av t.ex. Vega-staden. I det kommande hållbarhetsprogrammet bör det vara en viktig länk utifrån den sociala dimensionen av hållbarhet.