Låt barnen leka, på allvar!

På Brännpunkt, i dagens Svenska Dagbladet, skriver barnläkaren Carl Lindgren: Skogen har för många barn reducerats till en ren kuliss. Platserna för lek är istället tillrättalagda och inhägnade. Men den sinnesstimulering som naturen erbjuder är av särskild vikt för den växande hjärnan och kan sannolikt bidra till att lindra ADHD-symptom.


Så sant, så sant. För landets alla kommuner borde det vara en ledstjärna. Kommunerna har ju planmonopol. Det monopolet kan mycket väl nyttjas till att slå vakt om, ja kanske utveckla, de ytor för barnens lek som inte är "tillrättalagda". I allra flesta fall planeras det för barnen utifrån vuxnas uppfattning om vad barn uppskattar, behöver osv. Inte alls säkert att det är barnens uppfattning. Men det kan vara ett försök av oss vuxna att ha barnperspektivet i planeringsfrågorna. Barnens uppfattningar respektive barnperspektivet är ju olika sätt att hantera frågor.


Carl Lindgren avslutar sin artikel med: Vi måste också våga ge avkall på vårt kontrollbehov och skaka av oss vår, av mediedramaturgerna omhuldade, oro och låta barnen slippa att stå i ständig kontakt med , oss. Något för oss alla, oavsett om vi är föräldrar, grannar, förtroendevalda eller t.ex. planerare att ta till oss. Vi har ju alla förbättringsmöjligheter, eller hur?


För oss i Haninge kommuns ledning är det tex. viktigt att uppmärksamma och hantera barnens lekplatser, naturliga inte minst (!), i vårt arbete med planeringen av t.ex. Vega-staden. I det kommande hållbarhetsprogrammet bör det vara en viktig länk utifrån den sociala dimensionen av hållbarhet.