Turerna kring elpriser och fallsksärmar och annat otyg i Vattenfalls ledning sätter fokus på ett aktiv, förtroendegivande ledarskap. Eller visar att ett sådant inte finns eller är tillräckligt.
Centerpartiet och Maud Olofsson har med all rätta krävt ett aktivt Vattenfall och som agerar i enlighet med vad riksdag och regering har beslutat. Och inte minst fullfölja intentionerna i de besluten. Sedan måste naturligtvis regeringen, och då tidigare ansvariga ministern Maud Olofsson, skapa de kontrollmekanismer som behövs för att se till att regler och beslut efterlevs.
När det gäller fallskärmarna och avtalen för Vattenfalls högsta ledning säger sig Maud Olofsson inte vara informerad om dess sakliga innehåll. Hon skyller på den nyligen sparkade ordföranden Lars Westerberg. "Han har inte informerat mig" säger hon. Men har hon ställt frågan om det materiella innehållet i avtalet? I de förtroendefulla samtal som en ägare bör ha med en ordförande i ett bolag har Maud ställt de relevanta frågorna? Vilka direktiv har statens representant i styrelsen haft om hur denne ska hålla näringsministern informerad, med hänsyn till sekretessregler etc.? I partisammanhang talar Maud ibland om "nånannanismen". Men i detta fall tycks det vara ok med nån annan.
Kanske dags för Maud Olofsson att ta sitt ansvar? Visa att hon som statsråd inte gjort allt det som hon borde och ta konsekvenserna? Dvs att avgå som näringsminister innan trycket blir alltför mäktigt.
Intressant?
Andra bloggare om Vattenfall; Politometern
Aftonbladet, Expressen, Svd,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar