Häromdagen var jag tillsammans med Skärgårdsstiftelsens styrelse på besök på Möja, en av flera mycket viktiga öar för att devisen en "Levande skärgård" ska ha något innehåll. Vi hade också ett sammanträde och antog en tids- och arbetsplan för arbetet med Vision 2020, som handlar om stiftelsens framtidsinriktning. Ett mycket positivt besök och styrelsemöte.
Samma kväll hade vi i Centerpartiet samlat företrädare för SIKO (skärgårdens intresseföreningars kontaktorganisation) och landstingets region- och trafikplanekontor för att främst öka våra kunskaperna om länets skärgård och framtidsutsikter. Men här var det andra saker som bet sig fast i minnet: trots allas tal om betydelsen av en levande skärgård så tonar problemen sig allt mer fram: en åldrande befolkning, skolnedläggningar pga av för få barn, problem med att bygga nya bostäder, dålig synkning mellan skolskjutsar och ordnarie trafik för att nämna något.
Efteråt hade vi centermedlemmar ett kort efterprat och då var tonläget mer positivt och bestämt. Det gäller att ta rejäla grepp för att människorna i skärgården ska återfå framtidstron, och andra människor våga flytta ut. Det duger förmodligen inte med insatser av traditionell svensk karaktär : lite så, lite så, lite så .......Är det möjligt att göra skärgården till en "skattefri zon" (helt eller delvis)? Nu ska vi ta itu med den idén!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar