Kommunerna har ett mycket stort ansvar för människors väl och vé. Dygnet runt, varje vecka, år ut, år ut, så är kommunanställda i tjänst. Vattenförsörjning, avlopp, räddningstjänst, gator och vägar, planering för framtiden (för bostäder, arbetsplatser, handel, service osv), skolor, bibliotek, förskolor, kultur, hemtjänst, äldreomsorg ...... ja listan kan gör mycket lång och mer detaljerad.
Det är tusentals, och åter tusentals kommunanställda som gör livet gott att leva för många människor. Och självklart ska de ha bra betalt för sitt arbete. Och inflytande över sin arbetssituation. Här har vi kommunpolitiker ett stort ansvar. Regering och riksdag har också ansvar, inte minst genom att skapa bra villkor för det som kommunen ansvarar för, t.ex. i form av färre detaljerade regler och/eller bra ekonomiska förutsättningar. Detaljstyrning från staten ger också mindre utrymme för kommunerna att låta anställda få ett större inflytande över sitt arbete.
Det var några tankar som jag fick när jag läste debattartikeln i gårdagens DN av den moderata partiledningen. Välfärdsarbetarna är värda mer i lön men eftersom det är en uppgift för arbetsmarknadens parter så blir det politikens uppgift att istället leverera sänkt skatt. Artikelförfattarna avstår (?) från att uppmana parterna på den offentliga arbetsmarknaden att höja lönerna. Konstigt, eller?
PJ Anders Linder i sin ledare Svenska Dagbladet tar upp frågona för diskussion. Löneutvecklingen handlar också om att få fler utförare av det som kommunerna ansvarar för, dvs få fler arbetsgivare genom att tex. utveckla konsumentvalsystem (LOV) och/eller fler entreprenörer...... Ja också att släppa in mer av konkurrens inom det som t.ex. nu kommunerna har monopol ansvarar för.
Skattehöjningar klara inte behov av ökade resurser till det som kommunerna ansvarar för. Nej här gäller att effektivisera, göra saker smartare. Bättre att göra rätt saker rätt jämfört med att göra saker rätt. Här har PJ Linder helt rätt: Utvärderingskulturen har varit och är fortfarande svag i de kommunala verksamheterna. Men färdriktningen är dock helt klar: Vi har tagit oss utmaningarna. Nu gäller att såväl följa upp som att utvärdera. Målstyrning istället för detaljstyrning. Det skapar också ökade möjligheter att släpp loss kreativiteten hos kommunanställda.
Häromdagen presenterade Lärarnas riksförbund uppgifter om att det går att frigöra tusentals kronor per elev och till undervisning genom att kraftigt skära i den kommunala skoladministrationen. Och visst ska varje krona í skolbudgeten granskas. Å andra sidan gäller det att ha rätt ingångsvärden. Tyvärr har inte LR detta. Det konstateras bl.a. av SKLs företrädare i en kommentar: "SCB:s statistik, "Kostnader för utbildningsväsendet 2004- 2010", framgår att nästan 52 procent av den totala kostnaden för den kommunala grundskolan går till undervisning, det vill säga lärarlöner. Resterande 48 procent går till elevvård, läromedel/utrustning, skolmåltider, lokaler, skolskjutsar och övrigt. Det handlar alltså inte som LR påstår om "skolbyråkrater" utan om skolans hela verksamhet."
Den totala skolbudgeten har inte heller mycket att göra med skolans resultat, dvs. elevernas prestationer. Det visar bl.a. utvärderingar och jämförelser i Haninge. Grund- och förskolenämndens ordförande Martina Mossberg, bloggar ofta om detta.
Visar inlägg med etikett Svenska Dagbladet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Svenska Dagbladet. Visa alla inlägg
lördag 23 januari 2010
fredag 22 januari 2010
Är sparka boll en bra skola i demokrati?
Visst är det mycket bra med spontanidott. Det är också mycket bra med enskilda människor som gör samhällsnyttiga insatser. Och det är bra att det sker mycket som inte är organiserat utan spontant framvuxet ur en eller flera människors engagemang och intresse. Det behövs aktiva människor så att samhället utvecklas, förändras i takt med tiden.
Det behövs också organisationer och föreningar som bygger på att flera människor samlas kring det gemensamma. Oavsett om det är att spela fotboll eller att samtala kring samhällsfrågor. Det går inte att hålla igång en fotbollsserie om lagen uppstår spontant allt eftersom människor sluter sig samman. Det måste organiseras på något sätt för att serien ska fungera. Men allt är ju tack och lov inte serier!
Ska vi leva ett gott liv, hela livet, så behöver nog vi människor både det spontana som det organiserade runt om oss. Tillsammans med människor som har samma åsikter eller intressen kan vi stärka och utveckla vårt kunnande, engagemang i just det jag har som intresse. Egenintresset tillförs ett mervärde i samspel med andra likasinnade.
Sanna Rayman, reflekterar kring oorganiserat och organiserat i dagens Svenska Dagbladet. Bl.a. skriver Sanna "Politiken är fixerad vid tydliga motparter. Någon att sluta avtalet eller skaka handen med. Det innebär att när vi etablerar politik för civilsamhället eller för folkrörelserna så kommer vi att obönhörligen att exkludera vissa och favoritisera andra." Ja just det. Är det inte detta som politik handlar om, att göra avvägningar, att prioritera? Och att som förtroendevalda öppet inför medborgarna kunna förklara och försvara sina val?
När vi vill fördjupa folkstyret behövs att kommuner och andra offentliga aktörer blir bättre på dialogen med medborgarna. Och brukarna, konsumenterna av det som vi erbjuder. Men vi måste också bli bättre på att ta tillvara det engagemang och kunnande som finns i civilsamhället, det som också kan kallas medborgarnas självorganisering, föreningslivet.
Det behövs också organisationer och föreningar som bygger på att flera människor samlas kring det gemensamma. Oavsett om det är att spela fotboll eller att samtala kring samhällsfrågor. Det går inte att hålla igång en fotbollsserie om lagen uppstår spontant allt eftersom människor sluter sig samman. Det måste organiseras på något sätt för att serien ska fungera. Men allt är ju tack och lov inte serier!
Ska vi leva ett gott liv, hela livet, så behöver nog vi människor både det spontana som det organiserade runt om oss. Tillsammans med människor som har samma åsikter eller intressen kan vi stärka och utveckla vårt kunnande, engagemang i just det jag har som intresse. Egenintresset tillförs ett mervärde i samspel med andra likasinnade.
Sanna Rayman, reflekterar kring oorganiserat och organiserat i dagens Svenska Dagbladet. Bl.a. skriver Sanna "Politiken är fixerad vid tydliga motparter. Någon att sluta avtalet eller skaka handen med. Det innebär att när vi etablerar politik för civilsamhället eller för folkrörelserna så kommer vi att obönhörligen att exkludera vissa och favoritisera andra." Ja just det. Är det inte detta som politik handlar om, att göra avvägningar, att prioritera? Och att som förtroendevalda öppet inför medborgarna kunna förklara och försvara sina val?
När vi vill fördjupa folkstyret behövs att kommuner och andra offentliga aktörer blir bättre på dialogen med medborgarna. Och brukarna, konsumenterna av det som vi erbjuder. Men vi måste också bli bättre på att ta tillvara det engagemang och kunnande som finns i civilsamhället, det som också kan kallas medborgarnas självorganisering, föreningslivet.
onsdag 5 augusti 2009
Olämpligt agerande - landshövdingen som fick lämna sin post
Ett av dagens samtalsämne är naturligtvis regeringens beslut att "sparka" landshövdingen Marianne Samuelsson. Bakgrunden är hennes agerande med anledning av ett beslut om strandskyddsdispens för en stor och välkänd gotländsk företagare. På ledarplats i Svenska Dagbladet skrivs: Samuelsson får gå. Det var enda vägen.
Kanske blev det hennes kommentar till det som hänt som fick regeringen att ta avsätta henne. I sin skriftliga kommenterar skriver nämlingen Marianne Samuelsson bl.a.: Jag är lockad i en fälla av en illojal medarbetare med egen politisk agenda.
Detta är ett häpnadsväckande uttalande av en chef för en statlig verksamhet. Om medarbetare känner sig tvingade att ha med bandspelare för att "dokumentera" vad som sägs i interna möten mellan handläggare och chef så lämnar det viktiga besked om ledarskapet och om arbetsplatskulturen. Trångt. Rädsla? Å andra sidan så är det inte orimligt att ställa sig frågan varför en handläggare tar med sig en bandspelare till ett möte i ett enskilt ärende. För att kunna lägga det inspelade till akten? För att låta det inspelade droppas till media och bli offentligt, i syfte att få beslutet ändrat? Chefen avsatt? Eller ......?
Lena Melin skriver i Aftonbladet: Det hon skrev var totalt obalanserat. En sådan person kan inte leda en så viktig statlig myndighet som länsstyrelsen är. Regeringen höll med och ska nu ge Marianne Samuelsson andra uppgifter. Efter en tid i karantän inom regeringskansliet så borde det finnas viktiga uppgifter för henne. Det hon lärt sig av denna affär har hon med sig i framtiden. Och i den statliga verksamheten, med sin ofantliga bredd, bör det naturligtvis finnas plats för en person som Marianne Samuelsson.
Kanske blev det hennes kommentar till det som hänt som fick regeringen att ta avsätta henne. I sin skriftliga kommenterar skriver nämlingen Marianne Samuelsson bl.a.: Jag är lockad i en fälla av en illojal medarbetare med egen politisk agenda.
Detta är ett häpnadsväckande uttalande av en chef för en statlig verksamhet. Om medarbetare känner sig tvingade att ha med bandspelare för att "dokumentera" vad som sägs i interna möten mellan handläggare och chef så lämnar det viktiga besked om ledarskapet och om arbetsplatskulturen. Trångt. Rädsla? Å andra sidan så är det inte orimligt att ställa sig frågan varför en handläggare tar med sig en bandspelare till ett möte i ett enskilt ärende. För att kunna lägga det inspelade till akten? För att låta det inspelade droppas till media och bli offentligt, i syfte att få beslutet ändrat? Chefen avsatt? Eller ......?
Lena Melin skriver i Aftonbladet: Det hon skrev var totalt obalanserat. En sådan person kan inte leda en så viktig statlig myndighet som länsstyrelsen är. Regeringen höll med och ska nu ge Marianne Samuelsson andra uppgifter. Efter en tid i karantän inom regeringskansliet så borde det finnas viktiga uppgifter för henne. Det hon lärt sig av denna affär har hon med sig i framtiden. Och i den statliga verksamheten, med sin ofantliga bredd, bör det naturligtvis finnas plats för en person som Marianne Samuelsson.
lördag 4 juli 2009
Almedalen Tur och Retur
Bilden är från Visby flygplats när jag är på väg hem. Efter nästan tre dagar i ett varmt, välbesökt och spännande Visby.
Årets Almedalsvecka avslutas idag. Statsministern är sista partiledaren som talar i den så omtalade parken i centrala Visby.
I år har genomförts över 1000 planerade arrangemang. Många av dem har naturligtvis haft lite glesare i bänkarna. I andra arrangemang har människor inte kunnat delta i pga av salen var (mer än) fullbesatt.
Mitt program, ja jag hade ett eget som jag gjort i förväg, upptog 13 seminarier. Från Skolpolitiskt samtal med bl.a Martina Mossberg, Haninge, sociala företag, avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer till upphandling. Drygt hälften av de planerade arrangemangen besökte jag.
Anledningen är just Almedalskulturen; du träffar en eller flera nya intressanta personer i anslutning till ett seminarium. Man bestämmer sig för att fortsätta samtalet på annan plats. Eller att man återser en gammal kollega som man inte sett på åratal. Man sätter sig ned och pratar. Oj, så rinner tiden iväg. En del mejl ska också besvaras, telefonsamtal ringas. Tiden bara försvinner. Detta vill man gärna sköta mellan alla intressanta seminarier men det hinns oftast inte med.
Programmet för kvällarna är givet: Lyssna på partiledaren som talar i Almedalen. Oftast i goda vänners sällskap. Sedan är det dags för mingel. Och det finns många att välja bland. Mina mingel var hos bl.a. Svenska Jägareförbundet, LRF, Centerpartiet och Svenskt Näringsliv. Alla bra träffpunkter för att stärka befintliga kontakter eller för att utveckla nya. Svenska Dagbladet samamanfattar årets vecka i ett A-Ö.
Nu är det dags att planera för nästa års Almedalsvecka. Och jag hoppas att Haninge kommun då medverkar med att erbjuda ett antal intressanta seminarier. Vi har ju ett antal saker som verkligen tål att marknadsföras, diskuteras och låta bli omtalade.
lördag 27 juni 2009
Skärgårdens första snorkelled invigd idag - månne bliva en succe för Nåttarö ...
Som ordförande i Skärgårdsstiftelsen hade jag det stora nöjet att idag inviga skärgårdens första snorkelled, undervattensstigen, på Nåttarö. Saxen var naturligtvis ersatt av en riktig dykarkniv! Men det gulblåa bandet var bundet mellan två små bojar, strax innanför själva stigen/leden.
Bredvid ångbåtsbryggan ligger den, snorkelleden. 200 meter lång och med 16 informativa skyltar på botten som beskriver vad man kan upptäcka, om man vill och har tålamod.
Vad ser ju vad som finns uppe på land. Men under vattenytan? Och i ett marint naturreservat?
Just det är själva del ideén bakom snorkelleden. Att göra skärgården mer tillgänglig, öppen, för den som vill upptäcka saker, få nya kunskaper osv.
Skärgårdsstiftelsen har tillsammans med Haninge kommun och med Naturvårdsverket som delfinansiär, gjort denna undervattensstig. 200 meter lång och som har bojar vid varje informationsskylt. Och mellan bojarna finns en slang som gör det lätt att följa stigen.
Vid dagens invigning var det många som provade på att snorkla. Flera för första gången. Och jag provade också. Spännande och mycket intressant.
Vid dagens invigning var det många som provade på att snorkla. Flera för första gången. Och jag provade också. Spännande och mycket intressant.
Svenska Dagbladet hade idag en stor och informativ artikel om leden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)