Diskussionen om gemensam lista inför höstens riksdagsval är intressant. Kan en gemensam lista manifestera också den gemensamma politiken? Hur skulle en gemensam lista påverka partiernas inre arbete inför och under valrörelsen? Skulle en gemensam lista attrahera fler väljare än om partierna går fram var för sig? Kan en gemensam lista ge personvalet en nödvändig skjuts?
Reflexmässigt avvisas tanken från några av partiernas nationella företrädare. Eller är det så att just själva diskussionen, rättare skrivet avsaknaden av ett öppet samtal, om bristande självkänsla? Vågar man inte samtala om frågan?
Finns det tillräckligt många starka skäl om en gemensam lista inför höstens riksdagsval? Väger de argumenten tyngre än de som pekar på nackdelarna? Expressen reflekterade kring de frågorna i en ledare häromdagen.
Själv anser jag att en gemensam lista inför höstens riksdagsval vore mycket bra för väljarna. Tänk en lista med Mona Sahlin, Maria Wetterstrand och Lars Ohly som de tre toppnamnen.
4 kommentarer:
och med Raymond Svensson som fyra?
Jag är med i ett annat lag.
Barcelona?
Koalitionen i Haninge. Alliansen i länet och landet. Men Barca är ett mycket bra fotbollslag.
Skicka en kommentar