I en regering ska alla statsråd ha viktiga kontakter med sina kollegor inom Europeiska Unionens alla medlemsstater. Och inom EU-kommissionen förstås. Det handlar om att föra fram Sveriges uppfattning i olika frågor, föra samtal i syfte att nå framgång för de positionerna och att söka vinna förtroende för ett konstruktivt bidragande till EU:s uppgifter. Kort skrivet: att vara en duktig iaktagare, företrädare och inte minst förhandlare.
Kan en svensk vänsterpartist kunna uppfylla de krav och förväntningar som måste ställas på svenska statsråd i dagens internationaliserade värld? För en "riktig" svensk vänsterpartist är ju emot det svenska EU-medlemsskapet. Eller? Även om de rödgrönas plattform för EU-arbetet fått (V) att nästintill falla platt till marken och ge upp sina egna ställningstaganden i principfrågan att Sverige ska lämna EU. EU-frågan kanske blir för (V) vad frågan om republik blivit för (S)?
Annika Ström Melin skriver idag med anledning av de rödgrönas plattform bl.a. att "I en rödgrön regering skulle Lars Ohly oavbrutet tvingas ta ställning till närmaste existentiella dilemman." Hennes artikel är mycket läsvärd.
Sviktande (S)-siffror
Kanske väljarnas tvivel om ett konstruktivt arbete för Sverige i EU också är en orsak till (S)-raset i opinionsundersökningarna? Det är ju också en rimlig slutsats ty en vänsterpartist som företrädare för Sverige i EU är ju att sätta bocken som trädgårdsmästare!
Intressant?
Gustav Andersson, Mikael Andersson, Peter Andersson, Thomas Böhlmark, Tokmoderaten, Kent Persson, Politometern,
DN, Expressen,
För övrigt noterar jag tyvärr att Sveriges svar på Europarådets korruptionsgrupps granskning av Sverige, inte håller måttet. Regeringen anser att det inte ska publiceras varifrån partierna får sina pengar. Varför denna feghet från bl.a. (C) och (FP) inför de moderata stolligheterna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar