Fredrick Federley, färgstark centerriksdagsman, gick häromdagen ut och annonserade sin kandidatur till centerpartiets partiledning. Om detta tyckte jag.
Visst är det bra att enskilda centeraktiva annonserar vad man vill och varför. Själv skulle jag gärna se att Anders W Jonsson, riksdagsman från Gävleborg, Kristina Jonäng, regionråd i Västra Götaland och Per Åsling, riksdagsman från Jämtland (för att nämna några) öppet visade att de vill något. Med och för Centerpartiet. Om de vill bidra själva. Var och en av dessa har goda kvaliteter som kvalificerar dem till Centerpartiets partistyrelse. Var och en av dem borde vara klara partiledarkandidater när Maud Olofsson inte längre vill vara ledarinnan.
En central fråga för Centerpartiet är om framtiden ligger i tron på partiet som en kraft emellan de två klassiska blocken eller om vi är en del av det ena, Alliansen. De senaste valen indikerar kanske något? Håkan Juholt tror inte på en vänsterallians. Han tycks förstå att det gagnar inte en socialdemokratisk comeback i svensk politik.
Om inte Centerpartiet visar sig vara en kraft i mitten av svensk politik blir det tillfälle för Miljöpartiet att ha den rollen. En utveckling som jag tror vi redan nu kan skönja. Och som vi centeraktiva ska vara oroliga för. Om vi vill att partiet ska återerövra rollen som det största ickesocialistiska partiet.
Intressant?
Andra bloggare om Maud Olofsson; Politometern,
Några som bloggar om (S); Peter Högberg, Martin Moberg, Jonas Sjöstedt, Politometern,
Svd,
För övrigt konstaterar jag att nu blir det utrensning i (S) -ledningen. Intressant att följa. Men kanske inte hedrande för politiken som sådan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar