Partier i kris - även demokratin?

Braskande tidningsrubriker talar om minskat medlemsantal i de politiska partierna. Avhoppen från t.ex. kommunfullmäktige ges stort utrymme i media. Ungdomar väljer andra vägar än att via de traditionella politiska ungdomsförbunden delta i samhällsdebatten, påverka opinionen osv. Våra ”nya svenskar” finns inte med i tillräckligt stor utsträckning i de politiska församlingarna. Listan kan säkert göras längre av hur icke-representativt de politiskt parlamentariska församlingarna ser ut.

Andra påverkansmöjligheter har successivt vuxit fram i spåren av ”partier i kris”. Medborgarförslag, medborgarpaneler, medborgarbudget, sociala medier som t.ex. Facebook och alla internetbaserade intressegrupper. Kommunernas kommunikationsstrategier har vuxit ordentligt och kanske helt tagit över, jämfört med vad partierna lokalt förmår prestera?

Nu är det riksdagskandidaternas höga medelålder, över 50 år och få unga, som väcker berättigat medialt intresse.Det är ju oerhört viktigt att rekryteringsbasen till förtroendeuppdrag breddas, fördjupas. I kommuner, landsting som i riksdagen. Här måste nog partierna våga pröva sig fram till att bli mer attraktiva för samhällsintresserade människor; unga som gamla, nya som gamla svenskar, kvinnor, som män osv. Utveckla det lokala partiarabetet, att det blir roligare att arbeta inom och med partierna. Tråkigheterna får någon annan stå för ;-)

Partierna har därför viktiga hemläxor att göra. Man måste våga mera. Nyttja Internet och sociala medier. Men också att skapa utrymme i partiverksamheten/organisationen; Kräv inte medlemskap så snart en person visar sitt intresse; låt ickemedlemmar delta i program – och andra former av arbetsgrupper; våga ta steget och låt icke-medlemmar, men väl sympatisör, företräda partiet i en kommunal kommitté/styrgrupp, öppna upp nomineringsprocesserna osv. osv. Och inte minst att nyttja de sociala medierna i också det interna partiarbetet; förberedelserna inför årsmöten, kongresser, stämmor etc. Varför inte ha internetbaserade medlemsomröstningar i viktiga frågor?

Den svenska demokratin är än inte i någon kris. Men väl kristendenser och då menar jag främst partiernas svårigheter att behålla unga, att rekrytera nya medlemmar, att stimulera flera till att ta sig an olika förtroendeuppdrag. Partisystemet kan sägas vara i kris, men ännu inte vår demokrati. Kanske kan personvalsinslaget fördjupas och attrahera flera att engagera sig?

Intressant? Politometern,
Markus Grundén, Jens Holm, Mary Jensen, Kent Persson,
Aftonbladet, DN, Svd, SR, SVT,

För övrigt undrar många om hur står det till med tillförlitligheten i opinionsundersökningarna. Politikerbloggen försöker reda ut begreppen.