I diskussionen om hälso- och sjukvården är det bred uppslutning om allas rätt till vård efter behov. Verkligheten uppvisar tyvärr andra bilder.
En bild förmedlas av Lars-Erik Holm, Socialstyrelsens generaldirektör, i en debattartikel på Brännpunkt, i dagens Svd. ”Psykiskt sjuka får sämre vård” är det budskap som han förmedlar.
Jag har inte svårt att instämma i Holms ord ”Det är oacceptabelt att psykiskt sjuka får sämre somatisk vård än andra.”
Landstingen är ytterst ansvariga för att ge medborgarna vård efter behov. Ett bättre samarbete mellan primärvård, psykiatri och somatisk specialistvård är viktigt. Och här måste det bli en bättre tingens ordning. Skattebetalarna och medborgarna har naturligtvis en rätt att kräva en fungerande hälso- och sjukvård. Oavsett om den drivs privat eller i offentlig regi.
Jag kommer därför att i ett brev till ansvariga i Stockholms läns landsting uppmana dem att ta nödvändiga initiativ för att säkerställa i vårt landsting.
Intressant? Politometern,
Marie-Louise Forslund, Jerker Nilsson,
För övrigt hoppas jag, som många andra, att kommande valrörelse ska bli "hel och ren". Nilssons och Westerholms artikel på Brännpunkt har stort fog för sig. Hoppas att alla tar till sig deras goda budskap.
3 kommentarer:
Vad tänker du som politiker kring äldrevårdens brister? Något alternativ till "värdighetsgaranti" borde väl vara möjligt? Kan man tänka sig ett kvalitetssystem med mätbara indikatorer? Är äldres rätt till lika vård något som diskuteras i dina korridorer?
Jag anser att det sätt på vilket vi behandlar de svagaste i samhället, de som inte kan föra sin egen talan - psykiskt sjuka, äldre dementa - är den tydligaste indikatorn på graden av mänsklighet i ett samhälle.
Vad tycker du och ditt parti? Du har väl sett hur det gått för min mamma?
www.mindementamamma.blogspot.com
Du har rätt i att det borde finnas möjligheter till indikatorer för en bra äldreomsorg mm. I Haninge kommun arbetar vi också med sådana. Allt kan visst bli bättre, men vi måste börja någonstans.
Läs om min mamma o fundera över vilka indikatorer som hade kunnat förhindra det som hände henne. Jag undrar om det finns några.
Kanske handlar det mer om vår inställning till åldrande ur ngt slags grundläggande rättighetsperspektiv. Hur vill du själv ha det den dagen du inte kan klara dig själv? Som min mamma? Hon är inte på ngt vis unik, hon är ett exempel som kan ge konkretion åt vår fluffiga politik.
www.mindementamamma.blogspot.se
Skicka en kommentar