måndag 3 maj 2010

Rätten till personlig assistans - frihetsreform att vårda och värna

Ersättning till personlig assistans handlar om att vi i skattekollektivet bidrar till att personer med funktionshinder kan få stöd för att kunna hantera sina grundläggande behov.
Det är människan som står i centrum. Det är ju så att alla människor har inte samma förutsättningar i livet. Däremot så tycker jag att alla människor har rätt att leva ett så bra liv som möjligt, hela livet. Lagen om assistansersättning är därför en mycket viktig frihets- och jämlikhetsreform.

Kostnaderna för frihetsreformen "personlig assistans" kommer detta år att kosta mer för staten än vad sjukpenningen gör. Kostnaderna ligger på oss skattebetalare och det är rätt. En sådan frihetsreform är som princip värd sitt pris. Kenneth Johansson, (C), ordförande i riksdagens socialutskott, försvarar de kostnader som finns idag. Det är bra.

Om fyra år förväntas statens kostnader för personlig assistans vara uppe i 24,5 miljarder kronor. Och kommunernas kostnader beräknas till 5,2 miljarder. Totalt alltså närmare 30 miljarder kronor år 2014 och de fördelas på cirka 17 000 personer som erhåller detta stöd.

SKL, har kritiserat det delade huvudmannaskapet för reformen, eftersom det hittills betytt att staten inte tar sitt kostnadsansvar enligt finansieringsprincipen.

I de rödgrönas budgetalternativ, såsom det idag har presenterats på rodgron.se, finner jag inte att assistansersättningen är någon prioriterad reform. Kanske besvikelse om detta kommer att formuleras av personer med assistansersättning eller organisationer som värnar reformen.

Läs t.ex. Peter Andersson, Johanna Graf, Gunnar Hökmark,
Länk

Aftonbladet, DN, Svd, Länk

För övrigt påminns jag om Pressfrihetens Dag av IngerFredriksson. Och på DN Debatt skrivs det om journalisten Dawit Isaaks situation. Han har nu suttit felaktigt fängslad i över 3144 dagar.

2 kommentarer:

FVHC sa...

Reformen har sina behov men det får inte kosta hur mycket som helst. Just nu har man passerat gränsen.

Raymond Svensson sa...

Jag tycker inte som du, gränsen är för min del inte passerad. Jämfört med att institutionsplacering är detta en "billig" insats. Dessutom mycket, mycket mer frihetlig till sin karaktär.