Den förre politiske redaktören på DN och Expressen, numera författaren och debattören, Niklas Ekdal, har idag på DN Debatt skrivit om blockpolitiken. Han skriver bl.a. "Med stabila och radikala åtgärder över blockgränsen skulle Sverige gå en fantastisk framtid till mötes". Och anför fyra skäl till varför blockpolitiken bör brytas upp:
1)De sociala klyftorna växer så det knakar, mellan dem som har jobb och de 1,5 miljoner som är utanför, mellan hög- och lågutbildade över huvud taget.
2) Den upptrissade retoriken mellan Socialdemokraterna och Moderaterna speglar inte partiprogrammen, vilket får ledsamma konsekvenser. Ideologiskt har ju Sverige inte två politiska block, utan tre: ett socialistiskt, ett socialliberalt och ett konservativt.
3) Sverigedemokraterna kan bli tungan på vågen i riksdagen. Bara genom blocköverskridande samarbete går de att isolera.
4) Polariseringen mellan de två blocken gör att våra största samhällsfrågor sopas under mattan. När alla politiska ansträngningar inriktas på medianväljaren, som snart är pensionär, bryr sig knappt någon om grupper utan samlad röst.
Kanske inte alla de skäl som talar för att blockpolitikens dominans måste brytas. Men väl några av de skäl som jag också ser varför dagens politiska uppdelning inte är lycklig. På lång sikt betyder dagens blockpolitik bara att vi bäddar för ett tvåpartisystem och som i sig kommer att medföra interna splittringar, motsättningar som gör varje överenskommelse mellan de "två stora" som en bräcklig farkost på stormigt hav.
Så det är en nödvändig diskussion som Niklas Ekdal tar upp. Men den kan inte bli framgångsrik så här nära inpå en intensiv valrörelse. Partierna och "allianserna/koalitionerna"är ju redan formerade. Politiken fastlagd i stora drag. Valsedlarnas utformning och därmed "profil" fastställda.
Sveriges långsiktiga utmaningar; ett nytt långsiktigt hållbart socialförsäkringssystem, omställning till en ekonomi utifrån hållbarhetsperspektiven, sammanhållningen landsbygd-stad behovet av många, många fler entreprenörer, är några av dem. Och de kräver långsiktigt hållbara lösningar. Då måste blockpolitiken retirera till förmån för samtal om angelägna och nödvändiga lösningar. Det möjliggör också att medborgarna ges möjlighet att bemyndigas. Dagens politiska klimat, kultur, gör det nog mindre intressant för medborgarna att aktivt engagera sig.
Det borde inte behövas ett ledarskifte i partierna för att samtalen om ny politisk kultur ska bli möjliga.
Bloggare om detta är bl.a. Maria Abrahamsson, Björn Andersson, Peter Andersson, Mikael Clemens, Christer Jonsson, Håkan Larsson, Anna Lundberg, Kent Persson,
Aftonbladet, DN, Expressen, Göteborgs Posten, Svd, Sydsvenska Dagbladet,
6 kommentarer:
Bra Raymond. Jag håller med dig. Känner heller ingen större entusiasm för att "alla" ber oss rösta på Alliansen. Det är inget parti jag diggar. Men Centerpartiet har jag tänkt att rösta på.
Ja om det "fortsätter så här" är det inte omöjligt att "Allianspartiet" presenteras inför valet 2014 och då som ett "konsortium i politik". Något i stil med Medborgerlig Samling: var det 60- eller 70-talet) som Mbs dök upp i södra Sverige? Politiken är mer nyanserad än vad politikerna gör den till. Det har redan väljarna förstått. Frågan är hur lång tid det uppvaknandet ska ta för politikerna?
Faktiskt lite positivt överraskad av din kommentar om Niklas Ekdals fantastiska artikel på DN Debatt idag. Om man kollar reaktionerna på DN så är man övervägande översvallande positiv bland läsarna. Det finns många skitförbannade väljare därute om blockpolitiken som tydligen också kommer att rösta blankt som jag i protest.
Rösta blankt är ingen lösning. För hur ska en sådan röst tolkas. En bättre/sämre lösning är att avstå. Man visar att man inte bryr sig så länge systemet uppträder som det gör. Hur som helst, blockpolitik fungerar inte, har inte heller fungerat. Alla "gränsöverskridande" majoriteter i kommuner och regioner visar detta. Visst handlar det om ideologi, men lika mycket (?) om personkemi.
Bra skrivet!
Jag tycker också att politikerna på riksnivå måste självrannsaka sig själva. Deras PR-kampanjer som genom oss bekostar dyra PR-konsulter tycker jag är förakt mot väljarna. De försöker skapa motsättningar som egentligen inte finns och förstorar upp varje minsta oenighet på ett negativt och destruktivt sätt istället för att stå för sin politik, sina idéer och försöka hitta vettiga kompromisser.
Hej Tharand, vi i partierna behöver ibland stöd av "proffs" för att formulera oss. Men det får inte bli att PR-konsulterna tar över. Och jag ser tyvärr klara tendenser till detta, inom alla partier.
Skicka en kommentar