Inför förra valet var Alliansen ny. Ett nytt grepp som gjorde att dåvarande (S)-regeringen fick på foten. Väljarna ville ge landet en ny politisk ledning. Arbetslinjen var det samlade namnet på Alliansens politik. Svaret från Göran Persson och dåvarande (S)-regeringen var ”jobben kommer”. Och svaret blev att landet fick en ny, fräsch politisk ledning.
Höstens riksdagsval kommer också att innehålla en ny vital del av det politiska landskapet. De rödgröna har formerat sig som ett regeringsalternativ. Den tidigare (S)-uppfattning ”klarar oss bäst själva”, i sämsta fall med stöd från några andra, är därmed en saga. Möjligtvis för lång, mycket lång tid framöver. Opinionsundersökningarna avlöser varandra och de rödgröna har ett visst övertag. Alliansregeringens partier tar sakta, och säkert, in försprånget och vänder situationen.
Alliansregeringen har lotsat Sverige genom ett antal mer eller mindre stora kriser, utmaningar; finanskrisen, SAAB-affären, EU-ordförandeskapet och kollapsen för den grekiska ekonomin med dess smittoeffekter på bl.a. EU-länderna, för att nämna några. Samtidigt är det lite tunnsått med stora löften om förändringar. Ungdomsarbetslösheten är fortfarande ett stort orosmoment och här behövs mer rejäla tag. Arbetslinjen ligger fast. Men det borde bli fler och mer omfattande insatser för att också de framtida jobben skapas. Först i augusti kommer valmanifestet att presenteras men tydligen var partistrategerna rejält oroade eftersom ett mer allmän valprogram presenterades häromveckan.
De rödgrönas upplägg innebär att (S)-ledningen valt en strategi som synes straffa sig redan innan valrörelsen startat på riktigt. Nu är det ju fritt för var och en som vill ha en ny regering att välja fritt bland de tre rödgröna partierna. Frågan är om människor och företag får mer svängrum med de rödgrön, eller blir det mindre av frihet. Och Miljöpartiets ställning, upplevd av många som en mer fri visavi de traditionella blocken, ger klara fördelar i detta perspektiv. Trötta Mona-anhängare har nu fått den glada Maria som man kan välja.
Om oron i omvärlden, t.ex. att greklandskrisen sprider sig till fler länder och mer kraftfulla insatser sätts in för att hejda en galopperande världsekonomi, kanske alliansregeringens insatser de gångna åren ger dem förnyat förtroende. Vänder den svenska arbetsmarknaden, som tecknen nu tyder på, har också regeringens uthållighet (på gränsen till självplågeri?) visat sig vara framgångsrik. Det är kanske regeringsdugligheten som just nu ser ut att bli alliansregeringens starkaste kort. Mycket kan dock hända under de fyra månader som återstår innan riksdagsvalet.
Andra bloggare om detta är bl.a. Peter Andersson, Dayana Jadarian, Kent Persson,
DN, Svd,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar