Det är roligt, stimulerande och lärorikt att vara kommunpolitiker. Och det är jag nog inte ensam om att tycka bland de tiotusentals förtroendevalda som finns i landets kommuner, landsting och regioner.
Och vår situation har nu belysts i ett stort forskningsprojekt vid Göteborgs Universitet. I studien ingår nära 10 000 kommunpolitiker. Ur denna stora undersökning visar det sig att kvinnliga och manliga kommunpolitiker känner sig i genomsnitt lika inflytelserika. Det tycker jag är mycket bra eftersom vi måste hålla makt- och jämställdhetsperspektiven högt i samtalet om politikens arbetsvillkor.
Nära hälften av politikerna anser att medborgarna bör ha större inflytande än vad de har i dag. Samtidigt skulle 44 procent helst se att kommunernas tjänstemän hade mindre inflytande. 41 procent vill också minska journalisternas inflytande, som redan skattas relativt lågt. Frågan om minskat tjänstemannainflytande äger ju politiken själv, så om man inte är nöjd, så är det ”bara” att ändra på maktförhållandena. Kanske lättare skrivet än gjort, men någonstans måste man ju i så fall börja. Att minska journalisternas inflytande har jag mycket svårt att förstå; vi förtroendevalda måste tåla en närgången och kritisk granskning eftersom vi hantera skattebetalarnas pengar och på väljarnas uppdrag; gör vi rätt saker? levererar vi resultat som stämmer överens med våra löften? hur engagerade är vi i olika frågor? osv.
Ett annat resultat i studien är att ommunfullmäktigeledamöterna är mycket mer positiva till att föra dialog med det egna partiets väljare än med enfråge- och aktionsgrupper. Här tror jag partierna måste rycka upp sig. Och då inte bara att öka dialogen med väljarna, utan också med de egna medlemmarna. Partihögkvarteren har här viktiga uppgifter att förmedla goda exempel och dessutom internt sätta demokratifrågorna högt på agendan. Genom Internet och olika sociala medier kan också medlemsinflytandet ökas rejält, och inte bara vara förknippat till fysiska möten.
Kommunfullmäktigeledamöterna är också ganska kallsinniga till medborgardialog via opinionsundersökningar och medborgarpaneler. Mina egna erfarenheter visar att det behövs många olika verktyg i en utvecklad dialog med medborgarna. Opinionsundersökningar och medborgarpaneler kan och bör vara viktiga men inte kanske som isolerade företeelser utan fungera i samspel med flera andra dialogverktyg; t.ex. medborgarbudget som vi prövat på i Haninge.
Mikael Abrahamsson, Peter Eriksson, Kent Persson, Politikerbloggen,
Dagens Samhälle, Svd,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar