Politik 2.0 lanserades häromdagen. En bok om sociala medier. Före som efter lanseringen diskuteras de sociala medierna. Inte minst gammelmedias syn på de sociala medierna. Men också om och hur partierna nyttjar de sociala medierna. Intressant att följa. Desutom lärorikt och även utmanande.
DN kan idag rapportera att Göteborgs-Posten i tio veckors tid följt politiker i olika sociala nätverk – och konstaterar att det mesta de skriver är rent struntprat. Visst skrivs det väl ett och annat som inte borde skrivits men att döma ut det mest som struntprat är väl att ta i.
Peter Andersson ställer ”Frågan är om man framöver kan kalla sig politiker, i meningen medborgarföreträdare, om man står utanför de platser där medborgarna också finns på nätet?” Jag tror inte det. Vi som söker väljarnas stöd måste vara på de platser där människor finns och samtal förs om viktiga samtids- och framtidsfrågor. Det handlar om fysiska möten, som att vara i gammelmedia med insändare, dela ut flygblad i köpcentra, medverka i närradio, att finnas på Facebook, ha en blogg osv. Och "här" har jag valt att stanna, tills vidare.
Mary Jensen skriver bl.a. "Det går inte att locka in modernt tänkande människor i traditionell partiorganisation och nog kan man tänka sig att det inom partierna kan finnas viss oro för att tolkningsföreträdet ska förflyttas. Det har på sätt och vis redan hänt. Det politiska samtalet pågår för fullt men inte alltid där partierna är." Och detta skapar naturligtvis oro hos partistrategerna och andra som vill ha kontroll över debatten och samtalen. Lyckligtvis är den tiden nu defintivt förbi. För tävlade partistrategerna med ledarskribenter och politiska reportar men nu finns också andra som tar för sig och deltar i det offentliga samtalet.
Sandro Wennberg skriver bl.a. "bloggarna måste våga behålla sin integritet. Det i kombination kan faktiskt leda till en riktigt bra nätvalrörelse!" Och dessutom kan lokala och regionala frågor, som gammelmedia inte rapporterar om, bli föremål för samtal och diskussion i långt vidare kretsar än vad som tidigare var möjligt. För egen del så hoppas jag att kunna bidra till detta. De sociala medierna ska inte vara eller heller för den bli, megafoner till partikanslierna. Då förloras ju trovärdigheten och legitimiteten. Erik Laakso skrev ju om detta för några dagar sedan.
De sociala medierna kommer att spela en viktig roll i kommunikationen mellan partier, deras företrädare och väljarna. Viktigast är att de politiskt förtroendevalda använder olika verktyg för att kommunicera, föra ett intelligent samtal med allmänheten. Och det innehåller förstås också intelligenta samtal mellan bloggare. Visst är det så att inlägg kan betraktas som megafoner till etablerade partiåsikter. Men det var och är ju tidningarnas insändarsidor också. Mänskliga möten fungerar också på samma sätt. Gamla som nya sätt att kommunicera kan hanteras mer eller mindre förståndigt. Att bara umgås med likasinnade lyfter inget samtal, skapar ingen spänning och utmanar inte till tankeverksamhet.
Kent Persson, andra bloggare om sociala medier, andra bloggare om bloggare, Politometern,
DN, Svd,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar